Bönor för framtiden – Juni

Vad vore livet utan bönor?

Bönor är lätta att odla, kräver inte så näringsrik jord och fixerar kväve i jorden på sina rötter. En handfull bönor fyller lätt en yta stor som en pallkrage. Buskbönor vill ha ca 20-30 cm plantavstånd för att samtidigt stötta varandra. Störbönan slingrar lätt upp för en stör i en mindre odling där du har ont om plats. Kokbönan växer också som en liten buske och efter blomningen kommer bönorna. De halvstora baljorna fylls med bönor som sväller och sedan kan ätas färska eller eftermogna för att torkas och användas på senhösten och vintern. 

Trädgårdsbönorna (Phaseolus vulgaris och Vicia faba) kom till Europa på 1500-talet och till Norden först på 1600-talet. Innan dess fick vi nordbor klara oss med ärter (Pisum sativum) som vegetabiliskt protein, vilka kan odlas i hela landet. Traditionellt har de flesta åkerbönor förutom bondbönan endast odlats i södra Sverige. Med pågående klimatförändringar ändras våra förutsättningar av bönodling i hela landet. Bryt- och buskbönor kan sås på marker som värms upp snabbt på våren och där frosten inte ankommer förrän tidigast efter ca 2 1/2 månader efter sådd. Spritbönorna tar längre tid på sig då de helst även skall avmogna i baljan på plantan. Räkna med ca 100 dagar från sådd till skörd för bönor som även kallas kokbönor. De torkas efter skörd och blir tillskott av protein i vinterskafferiet.

Bönor minskar övergödning 

Kan vi avsätta mera mark till odling av baljväxter som ärter och bönor så ökar vi Sveriges beredskap av livsmedel. Idag odlas stora arealer foder till boskap som sedan blir köttet på våra tallrikar. Istället kunde kedjan förkortas om vi började äta flera sorters baljväxter. Det finns ytterligare fördelar med baljväxtodling. I en utredning från Jordbruksverket 2022 rapporteras hur en ökad svensk baljväxtodling för livsmedel och foder skulle bidra till både den biologiska mångfalden och minska gödselanvändning.* Något som i ett längre perspektiv skulle minska övergödningen då baljväxter både kan växa med mindre gödning eftersom de är kvävefixerare, och kan bidra till nästa års jordförbättring.

Ninni Henriksson 

*Jordbruksverkets rapport kan läsas i sin helhet här